The history of bicycle helmet Hövding

I begynnelsen fanns inga cykelhjälmar

Hövding Magazine / Inspiration

När de första cyklisterna började kryssa mellan hästdroskor och lastkärror på gatorna i 1800-talets Frankrike var de helt oskyddade. Det skulle dock dröja många år innan världens cykelfantaster på allvar insåg att något behövde göras för att skydda huvudet vid olyckor. Här berättar vi cykelhjälmens historia, från tropikhjälmar till Hövding.

Cykelhjälmens historia är av naturliga skäl starkt sammankopplad med cykelns historia. Den första prototypen till vad vi idag skulle klassa som en cykel såg dagens ljus under tidigt 1800-tal i form av en ”springmaskin” där föraren satt på sadeln och sprang med fötterna mot marken. Under åren som följde skulle utvecklingen gå successivt framåt och till slut resultera i en relativt avancerad skapelse med pedaler och kedja. I samma veva inleder cykelhjälmen sin egen utvecklingsresa. Men låt oss ta det från början.

En leksak för cruising i parken
Under slutet av 1700-talets hade en del försök gjorts för att skapa ett cykelliknande fordon, men det var först när en teknikintresserad baron vid namn Karl Drais von Sauerbronn lanserade sin laufmaschine år 1817 som utvecklingen tog ett ordentligt kliv framåt. Springmaskinen var huvudsakligen byggd i trä, hade hjul av metall och var konstruerad lite som dagens balanscyklar för barn. Tyvärr dög den mest till att låta förmögna unga dandys glida runt i stadens parker och visa upp sig. Utanför parkernas välordnade värld var nämligen vägarna så dåliga att det helt enkelt inte gick att ”cykla” på dem, och springmaskinens historia blev kort. Men i takt med att städerna växte så blev vägnätet mer förlåtande och cykeln kunde ta nästa steg i sin utveckling.

The history of bicycle helmet Hövding

Höjdskillnad banade väg för cykelhjälmen
På 1860-talet uppfanns velocipeden i Frankrike. Av vem är omtvistat, men dessa tidiga cyklar hade åtminstone pedaler på framhjulen. Även velocipeden hade hjul av metall, och förarna märkte snart att det inte var särskilt bekvämt att studsa fram längs kullerstensgatorna på hårda metallringar. Det banade vägen för en ny cykelkonstruktion: höghjulingarna. Med gummibeklädda hjul och ett stort framhjul erbjöd de en betydligt behagligare cykling. Problemet var bara att det fanns en (ganska uppenbar) nackdel inbyggd i själva konstruktionen. Fallhöjden.

 Förarna märkte snart att det inte var särskilt bekvämt att studsa fram längs kullerstensgatorna på hårda metallringar.

Den första cykelhjälmen var (heller) ingen cykelhjälm
Flera av de på 1880-talet framväxande cykelklubbarna började uppmärksamma skaderisken i samband med fall från höghjulingarna (det räckte med att köra på en sten för att hela ekipaget skulle välta framåt runt sin egen axel). Så de började använda hjälm. Och i brist på annat tog de vad de hade: sina gamla tropikhjälmar. Hjälmarna var främst designade som solskydd, men växtmärgen de var tillverkade av gjorde dem även stötdämpande. Vid ett fall från den höga cykeln gick hjälmen i och för sig sönder och fick kasseras – men hellre den än huvudet.

Nere på marken igen ökar behovet av skydd
1885 lanserade engelsmannen John Kemp Starley sin så kallade ”säkerhetscykel”. Den drevs av pedaler med kedja och hade två lika stora hjul, vilket minskade olycksrisken. Med säkerhetscykeln fastslås principen för hur en cykel är byggd och resten är som det heter historia. Tillverkningen och användandet av cyklar sköt i höjden. Men det innebar också att olyckstillbuden ökade, tvärtemot John Kemp Starleys intentioner.

Cykelsporten föds
Under åren som följde utvecklades cyklingen, hastigheterna ökade, och entusiaster började arrangera tävlingar. Tävlingscyklisterna insåg att de behövde skydda sina huvuden och började konstruera hjälmar sammansatta av läderremmar och vadderade ”korvar” stoppade med tagel. Det experimenterades med många olika lösningar, men det skulle dröja ända till 1970-talet innan en verkligt effektiv cykelhjälm nådde marknaden. Och det skedde inte helt överraskande i USA.

Tävlingscyklisterna insåg att de behövde skydda sina huvuden.

Oljekrisen satte fart på hjulen
USA präglades under 1970-talet av oljekrisen, men också av ökat välstånd och en gryende hälso- och miljömedvetenhet. Cyklar såldes i parti och minut när amerikanerna anpassade sina beteenden utifrån den rådande situationen och perioden kom att kallas för ”the bike boom”. Men liksom när ”säkerhetscykeln” blev populär i slutet av 1800-talet, så innebar det växande antalet cyklister att olyckorna ökade. Detta uppmärksammades i sin tur av företaget Bell som då var mest kända för att tillverka hjälmar för motorsport.

Uppfinningen som blev rätt från början
Bell hade tidigare tagit fram lösningar för motorhjälmar byggda av ett glasfiberskal och en vaddering av EPS (expanderad polystyren, eller frigolit i dagligt tal). Tekniken överfördes nu till cyklingens värld, glasfiberskalet ersattes med hårdplast, och cykelhjälmen de skapade döptes till Bell Biker. Vad Bell inte visste då var att de i ett slag skapade en lösning som än idag är den grundläggande konstruktionen hos de flesta cykelhjälmar. Bell lade också grunden för de prestanda- och kvalitetsregler som idag gäller för cykelhjälmar genom att utveckla egna testmetoder. (Här kan du läsa om hur Hövdings tester går till.)

Många fallolyckor slår huvudet inte rakt i underlaget, utan i vinkel.

Sverige visar vägen inom cykelsäkerhet
Bells hjälmkonstruktion gjorde ett segertåg över världen under 80- och 90-talen och även i Sverige inleddes tillverkning av den nya typen av cykelhjälmar. Grundreceptet med EPS och ett omslutande plasthölje genomgick endast marginella förändringar, men omkring millennieskiftet tog utvecklingen ett stort kliv när ett svenskt forskarinitiativ resulterade i MIPS (Multi-directional Impact Protection System). Vad forskarna uppmärksammade var att i många fallolyckor slår huvudet inte rakt i underlaget, utan i vinkel, och ger då upphov till s k rotationsvåld på hjärnan. Lösningen blev att skapa en flexibel zon mellan hjälmens inre och yttre lager som gör att dessa kan röra sig oberoende av varandra, och därmed absorbera den skadliga rotationsenergin. Idag är MIPS standard i många cykelhjälmar, men även i sporthjälmar av olika slag.

Hövding 3 inflated

Cykelhjälmen som förändrade synen på cykelhjälmar
Samtidigt som MIPS utvecklades, satt två studenter i en annan del av Sverige, närmare bestämt i Malmö, och funderade på cykelsäkerhet även de – men ur en annan synvinkel. Grundarna av det som skulle bli Hövding, Anna Haupt och Terese Alstin, ställde sig frågan om det fanns ett sätt att konstruera en cykelhjälm som varken såg ut, eller kändes, som en vanlig cykelhjälm? Idén om en airbag för cyklister föddes 2005 och snart skulle Hövding omdefiniera vad en cykelhjälm är. Här kan du läsa om Hövdings historia – från idé, in i framtiden.

 

Populära produkter

Hövding 3 - Airbag for urban cyclists

Hövding 3
 

Köp nu
Hövding 3 Cover Airbag Inside

Hövding 3
+ Skal Airbag inside

Köp nu
Hövding 3 Cover Hi-Vis

Hövding 3
+ Skal Hi-Vis

Köp nu
Hövding 3 Cover Leopard

Hövding 3
+ Skal Leopard

Köp nu